WOOHO! :) Idag så har man varit med Jottan dåe<3 Mycket mycket skojigt tycker i alla fall jag. Tänkte berätta lite mer utförligt om min dag faktsikt ^^

Jag vaknade klockan halv 9, värsta lyx sovmorgonen, ganska pigg faktiskt :) Jag ÄLSKAR sovmorgonar! Sedan hade jag historia, håltimme (där jag egentligen skulle äta lunch men eftersom jag inte hade någon att äta med så blev det att svälta å sitta ensam vid en dator.. :( TYCK SYND OM MIG! X'D *Asg* nejmen nae.) efter det så var det tyskalektion med Fredrik :) å sen blev det håltimme igen och vi gick ut och satte oss och njöt av värmen. Det var OTROLIGT varmt idag :D Men det var Najs<3 Efter vår lilla rast ute så stack vi in igen och hade tråkig SVENSKA >_< Vi fick bara sitta och lyssna, och min stol var helt blajj. Å jag fick ont i ryggen. Jag hatar min dumma rygg! -.- Måste gå till nån dum läkare tror jag. Efetr svenskan så hade vi klassråd och sedan (med en tung suck) gick jag å Linda bort för att ha hästteori. MEN sicken tur jag hade! :D Den va nämligen inställd och jag RUUUUUUUUSADE hem (eller snarare gick i slowmotion på grund av värmen >.<) för att äta och ringa min bästa lilla vän<3

Efter spaghetti med köttfärssås, mjölk, oboy och ett antal bullar, vägrar säga HUR många, (vaddå ja va ju liksom HUNGRIG! ^^) så kom min lilla vän då :) Vi såg klart på Top model tillsammans, mobbade de små fjollorna, å sen så ggick vi ut till studsmattan och "studsade". *host* Dagens motion liksom X'D Och efter det så betsämde vi oss för att vi hade "hoppat så mycket" så att vi bara var TVUNGNA att gå och köpa glass :P Men sedan kom vi på att jag inte skulle orka gå BÅDE till och hem från Glassaffären X'D SÅ min pappa fick skjutsa ner oss tioll B-hallen. Jag köpte en Nogger-mint och Jossan knyckte den sista Twistern *se anklagande ut* Efter det så gick vi genom finspång och tog värsta omvägen hem till mig :) Så såg vi på Super Natural och hade skojigt skojigt. En riktigt LYCKAD dag alltså :)

Tyvärr så blev jag tvungen att plugga på FYSIK, hatar det. Finns det något tråkigare liksom? *suck* Men sedan kom MAria hem och jag var så HIMMLA DUKTIG att jag tvättade en massa kläder och sorterade dem i prydliga högar efter familjens medlemmar och städade lite. :P Å sen så bestämde sig MAria och jag för att Maria skulle sova över hos mig, Hähähä SÅ nu ligger hon här på en madrass medan jag skriver det här :P SNart ska jag läsa.  "Time for me to go to bed, and have dreams of Dean" *Lamasångens melodi*

Idag har det inte varit en alltför bra dag, av flera olika skäl. Orka skriva upp dem =P Men eftermiddagen blev då betydligt mycket bättre ^^ Åkte till men favoritplats i Finspång (och antagligen i en större radie också), nämligen till stenviken. Det var så himmla fint där<3 Jag bara ÄLSKAR Stenviken. Att sitta på bryggan med solen i ansiktet samtidigt som en ljum vind rufsar runt i håret och hunden skuttar efter pinnar ner i det klarblåa vattnet. Jag ÄLSKAR det<3 Där känner man verkligen FRID :)

Jag orkar inte skriva mer nu. SÅ lägger in lite bilder. De flesta kommer från Campingturen jag gjorde under Påsklovet :) Håll till godo! Glöm INTE att kommentera!

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide to home
And ignite to bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
If you never try then you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide to home
And ignite to bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I...

Tears stream down your face
I promise you that I'll learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...

Lights will guide to home
And ignite to bones
And I will try to fix you

Jah, idag har det varit en riktigt bra dag. Har faktiskt varit ute och solat en del, tillsammans med Natha, Maria och Sanna :) Det var rikigt mysigt och man kan ju i alla fall hoppas på att man fått LITE färg. I morgon så är det dags för Nationella Prov i Engelska :S USCH USCH USCH! Det ser jag verkligen INTE fram emot. Ni som ser detta--> HÅLL TUMMARNA MELLAN KLOCKAN 8.00-ca 10.00! Då gör jag nämligen detta DUMMA test.

Egentligen borde jag väll inte vara så himmla nervös för det. Men det är bara så att vår engelska lärare är så himmla onödigt sträng när det gäller sånt här. Ska man ha MVG till exempel så måste man antagligen ha HÖGST ett fel i texten, en superbra handling med ordentlig inledning och slut och ha med en passa dumma "linkin-words". Tycker hon hittar på lite egna regler jag om man får säga så.

Jaja, så är det. Men jag tycker att det är taskigt att vi ska ha det så där himmla svårt medan andra får MVG utan att behöva göra ett skit :S Det är verkligen inte rättvist! *Morra* Dumma skola. Men snart är det i alla fall helg. *se fram emot*

Hmm, nu är "the RIver FLows in YOu" så gott som inlärd och jag behöver tips på en ny låt att lära mig. Har du något förslag så blir jag OERHÖRT tacksam! :) Jag älskar piano och jag vill lära mig mer och mer och mer. Så har du nån fin låt på lager så tveka inte med att skriva den till mig :D

Du kanske har nåt förslag? *se menande på Fredrik*

Hör upp alla! Idag har jag hjälpt Natha att skaffa eb liten blogg. ALLA måste kika in på den och skriva en kommentar! DÅ blir hon glad :) Gå in på detta------------> www. NazzEsFlicka.blogg.se  (Länk finns i min meny :D)

Vi har länge pratat om att eventuellt skaffa ett fosterbarn som skulle bo här hemma hos oss. Detta har vi alltså disskuterat om i säkert ett år nu. Mina föräldrar har gått en kurs för "blivande-fosterbarns-föräldrar" och även vi har fått tala med de personer som hade hand om kursen och liknande. Efter några månaders kurs och arbete med papper och liknande så stod det klart att vi var godkända som fosterfamilj. Vi blev glada.

Det dröjde ett tag. Dagarna gick och blev snart till veckor. SNart hade mer än en månad gått och ännu inget samtal hade kommit från Socialen om något fosterbarn som behövde ett hem. VI tyckte att det var väldigt underligt då vi hört att det fanns köer med barn som behövde få ett fosterhem. Men aldrig ringde de. Förrän för två dagar sedan. I måndags fick mamma ett samtal. En liten 8-årig pojke från Burundi behövde akutplaceras i ett fosterhem. Efter att få ha hört pojkens "historia" så tackade mamma snabbt ja, ett beslut som vi tillsammans som familj fattat.

Så då när jag kom hem på måndagen så fick jag veta att jag skulle få en lillebror. Oj, det kom lite som en chock. MAmma berättade om honom och jag kände verkligen att det här var rätt. Den här pojken SKULLE få bo hos oss, jag ville så gärna hjälpa honom. Samtidigt som jag kände den här enorma känslan av att den här pojken var helt rätt så kunde jag inte rå för att känna mig en aning illa till mods. Ville jag verkligen ha ett fosterbarn? SKulle de inte bli jobbigt att bo så många i huset? SKulle jag behöva ändra på mig en massa bara för att en liten pojke flyttade hem till oss?

Jag hade många frågor, så lite svar. Allting gick så snabbt. Han skulle ju komma till oss på onsdagen (idag) och jag hann likso aldrig tänka igenom vad jag verkligen tänkte och kände. Men det där försvann när jag träffade honom. Mc Carter, Mc Arthur (jag vet ärligt talat inte riktigt vad han heter :S)

Han kom omkring klockan tre eller något efter, kollade inte tiden så noga, och han var så otroligt söt. När jag såg hono så kände jag verkligen att han skulle bo här. Det  här var faktiskt på riktigt, jag skulle få ännu en bror! Första gången han träffade mig var där jag satt inne på mitt rum och de andra kom upp med honom och kikade in (vi ville inet kasta oss över honom allihopa samtidigt så vi tog det lite lugnt i början :P). Så fort jag sagt hej så slängde han igen min dörr och jag hörde honom viska: "Jag blev rädd för henne". X'D Naaw. Stackarn. Det visade sig att han liksom va lite rädd för oss allihop :) Men det var ju liksom inte så konstigt.

Nu har första dagen tillsammans med vårt lilla söta fosterbarn gått. Det kanske inte gick sådär jättebra i  början men det gick allt bättre. :) När vi fick lära känna honom så fick vi verkligen se vilken undrbar liten unge han är! Trots all som han gått igenom så är han glad,  han skrattar och är hur artig som helst. Han är otroligt snäll, gillar transformers och bilar och han passar in hos oss perfekt. Studsmattan var en av de bästa sakerna tror jag. När han hoppade på den så riktigt lös ögonen och blev stora som tefat när han skrattade. Transformers leksakerna vi köpte med honom på Viberga (eftersom han inte hade några saker typ med sig)  gladde honom något enormt och han var överlycklig över dem. ^^

Jag hoppas verkligen att han kommer att trivas här. JAg känner att jag verkligen vill lära känna denna underbart trevliga lilla grabb, ett litet charmtroll enligt mig :) Han förtjänar det bästa och vi ska alla ska se till att vi kan uppnå så mycket av "det bästa" som möjligt för honom. Välkommen hem Mc Carter (skriver så tills jag vet hans namn ordentligt :)

Jag vet inte riktigt hur länge han kommer att stanna. Minst en månad, kanske tre. Sedan får vi se om han kommer att stanna hos oss eller ej. Vi får väll se, jag hoppas på det bästa.

Som sagt, idag är det en bra dag igen :)

Just nu känns allting bara skit. Men i morgon har det gått över, jag lovar.





Varför ska jag ha det så himmla svårt med förändringar...?

Hjältar, vad skulle världen vara utan dem. Det finns så många olika hjältar här i världen. Det finns de där mytomspunna hjältarna i trikåer och slängande mantel. Sedan finns det också de där vardagshjältarna som räddar dig från dörren innan den slår igen efter dig. Jag älskar hjältar, alla slags hjältar. Men de hjältar som jag tycker mest om av alla, det är de där hjältarna som verkligen räddar liv. Hjältarna som kan förvandla någons livsmörker till ett ljust och vackert liv, de hjältar som kan rädda ett brustet hjärta och som vågar stå för vad de känner. De är riktiga hjältar.




Min mamma har många gånger varit en hjälte för mig. Edward, Dean, Sam, Nick, Merlin, Sheppard, Kyle och många fler är också mina hjältar. ( Och de är BARA MINA) Likaså har jag träffat på många vardagshjältar som räddat mig från små olyckor och annat. ^^ Vi träffar hjältar många gånger om dagen.

Vem är din hjälte? :)



Tyckte att den här bilden var så himmla fin :)

Idag har det varit en väldigt bra dag egentligen. HAde bara en lektion, historia, sedan lunch och direkt efter det, klockan tolv, så åkte jag iväg med "hästgänget" på studiebesök på Vreta :) De har enormt många stall och otroligt lyxigt är det också! Det är hästar överallt och där finns allt som en hästälskare kan behöva och drömmer om. När jag satt där i bilen på väg hem från ridningen så märkte jag att jag verkligen vill rida mer. Jag vill hitta en häst att rida nån gång i veckan. Jag vill bli  duktig på det här, lära mig.

Hela bussresan babblades det om hästar hit och hästar dit. Min häst gjorde det här och min häst gjorde det där. Visst, det är ju jättemysigt för de som liksom tycker det är kul och så. Men jag hade ju liksom inget att snacka om. Jag har ju ingen häst att rida på fritiden :S Jag tävlar aldrig i varken dressyr eller hoppning eller rider ut i skogen på en härlig skogstur. Jag är inte duktig på att rida och jag vet inte vilka bett hästen ska ha beroende på munkänsligheten.

Jag hade liksom ingenting att säga. :/  Så där satt jag typ helt dum i huvudet medan de andra bubblade på om sina hästäventyr. Grr.. varför måste ja vara så himmla... jaoo.. så himmla... ääh jag vet inte >.< Jag vill också ha nåt att prata om. De har ju liksom sina intressen, de har hästar och de pratar glatt om det. Och vad har jag då..

Är jag konstig om jag tycker att det är kul att prata om snyggingar i skolan? X'D Eller? Det verkar liksom inte va nån som vill snacka om det.. Hmm.. det är ju lite tråkigt. Jossan kan jag i alla fall snacka om det med.. Och min lillasyster =) asså, vet inte varför jag skriver det här inlägget egentligen.. Jag kommer ju ändå inte att få fram det jag vill säga egentligen.. Orkar inte ^^ Så skitsamma, tror inte att någon fatta någonting nu X'D

Hur som helst så söker jag efter en häst i närheten av finspång som behöver en ryttare och skötare nån gång i veckan. Jag har ridit ganska länge men gjorde ett uppehåll ett tag. Nu är jag tillbaka på ridskolan igen med hjälp av skolan. :) Så behöver du en ryttre till din häst (eller vet någon so behöver) så kontakta mig gärna! ^^ MSN: [email protected]

Helt onödigt inlägg.. Ni behöver inte Läsa hit. Men Hejdåå..



Tänkte bara lägga till en liten sak.
I Torsdags när vi var hos Kåre (Hästuppfödare) så skulle vi lasta in hästar. Och för att göra det så måste man liksom gå uppför en brant ramp in i transporten. Hästen jag ledde stannade neranför rampen och likaså gjorde jag. Jag smackade lite och typ försökte få hästen att gå.  "Gå lite före så att hästen får ta lite sats så kommer hon nog med", sa Kåre då och just när jag skulle gå uppför så attackera hästen. Den bara FLÖG uppför rampen och i fyllan och villan så trampa den på min sko, den flög av och jag for in i transporten och landade på betonggolvet. FATTA VAD PINSAMT! >-< Det ska då vara jag som hittar på allt sånt där..

Nu kommer en massa gamla bilder :D klicka på miniatyrbilderna så blir de stora ^^ om det inte fungerar så vänta ett tag tills sidan hunnit ladda ordentligt så funkar det igen :)


~2005~




~2006~











Jag å Linda ^^

~2007~




~2008~


~Blandade år x'D~

Fågelunge som vi räddat ^^ Den hade ett syskon också.


De helt klart FUUUULSTe fågelungarna vi räddat X'D Rutger o Stina ^^





~2004~

INSPIRATIOON! Jag behöver INSPIIIIRATIIIIOON! Jag har nämligen ingen aning om vad jag ska skriva nu. INGEN ALLS! Usch, vad tråkig jag har blivit... Jag har liksom ändå inget speciellt kul att berätta om som  hänt under dagen och så. Varje dag är ju liksom i princip likadan.. Men jag tänker skriva något i alla fall. Vad ska jag liksom ha en blogg till om jag inte skriver något?

De säger att man ska splittra vår klass. Hmm, alla verkade få värsta dampet på grund av det :S Men asså, eftersom vi går NS så visste man ju redan att klasserna skulle splittras förr eller senare. Så egentligen förstår jag inte riktigt vad alla blir sådär himmla upprörda. Lite drygt är det välla av dem att splittra oss redan i 2:an istället för i 3:an. Men för mig blir det liksom inte nån så stor skillnad. Jag hamnar ändå med de jag vill hamna med.

Kanske bryr jag mig inte så mycket för att jag aldrig kännt någon speciell samhörighet i klassen. Jag har alltid varit den där lite tillbakadragna personen som mest snackar med de vänner jag redan  har. Men jag vill ju egentligen inet ha det så! Jag vill ju också våga snacka med allt och alla och bara ha kul. Jag vill inte bara ha 2st att va med i skolan (Inget illa menat till mina underbara vänne nu som jag är med varje dag :) Men det är väll klart att man vill ha fler kompisar också?). Det blir typ så att är en sjuk så blir den andra ensam. Och när jag blir ensam så känner jag mig bara dum när jag "förföljer" några andra. Speciellt om de liksom inte ens verkar fatta att jag är där.. *suck*

Jag önskar att jag var lite modigare. Att jag vågade ta för mig liksom. Och jag önskar att någon som faktiskt ÄR modig och har en massa vänner vågade säga något till mig med. Asså tro inte att jag är mobbad och utfryst nu X'D Nej nej så är dte INTE! Men jag liksom.. är feg X') Men om någon annan vågade prata med mig så är jag liksom snabb med att prata på. För visst kan jag PRATA! Jag pratar öronen av både den ena och den andra X'3 Hehe.. vissa av mina vänenr kan nog intyga det X'D

Jag saknar mitt "gammla gäng". :) Det var så kul att vara så många. Då behövde man aldrig vara ensam i skolan om någon var sjuk. Åh, JOSSAN. Dig saknar jag så mycket att gå i samma klass med. Jag saknar dig så mycket ibland att blir ledsen X'I Vi har liksom ALLTID  varit tillsammans. I alla fall fram till GYMNASIET. Nej då ska man splittra bästisar som varit tillsammans sedan födseln.. Det är inte rättvist :'( Men så äre tydligen.

Jag oroar mig också för hur det kommer att bli i trean. Kommer jag att få vara helt ensam då? :S Jag kommer inte att ha några lektioner tillsammans med Jennie men kanske några med Linda. Men resten av tiden då? Ska jag vara ensam? NEJ! jag klarar inte av att vara ensam! Kanske låter patetiskt men om jag liksom inte har NÅGON, DÅ känner jag mig så himmla ensam. Brukar ju alltid ha en massa människor omkring mig, och det trivs jag med. Hoppas verkligen att jag hamnar med någon kompis... annars kommer gymnasiet att suga mer än vanligt >-<

Tror inte att någon NÅGONSIN orkar läsa mina idiotiskt långa och ointressanta inlägg. Men det skiter jag i. Jag skriver för min egen skull. Men om du har läst så blir jag väldigt  glad och tacksam<3 Och om du kommenterar så blir jag ännu gladare<3



HÄr ser ni min fula TRISTA skola.. Ah visst ser den ut som ett fängelse eller något institut för drogmissbrukare >.< Dock så är själva skolplanen finare nu med en löparbana och lite sånt. Men bilden är väll gammal..

Nu slutar alltså påsklovet. Efter åtta dagars frihet så är lovet redan slut. Det känns som om det var igår som det började, men så är det tydligen inte. Jag har haft ett ganska bra lov även om jag inte hunnit med hälften av allt som jag velat hinna med egentligen. Men jag har haft kul ändå. Bästa på lovet var nog filmkvällen med Jossan, Nattha, Johannes, Maria och Sanna. Det var ritkigt mysigt. Vi såg på "Corpse Bride" och "Titanic". Jag verkligen älskar "Titanic"<3 Världens bästa tjutarfilm ^^ Även om det bara var jag som tjöt då men men.. Eller nääh. Jag var nog bara lite förkyld ^^

Husvagnsdagarna var också riktigt skojiga. Bara sutta och mysa i husvagnen och promenera omkring med hunden på klipporna i strålande solsken. Jag älskar klippor, hundar och sol. Det är så mysigt att mixa dem ihop liksom. Då får man en oslagbar blandning. 

Jag har läst en del underlovet, sett en massa på TV och ätit onyttiga saker. Kan det bli bättre? X'3 Hähä. Men det är en hel del saker som jag tyvärr inte hunnit med. Jag hann aldrig leka med vissa personer som jag sett fram emot att få träffa. Jag har inte heller varit i badhuset eller ridit eller cyklat. Jag har inte solat i bikini eller tagit årets första utedopp. Hmm, synd att jag inte hann med allt. Vi får se om jag hinner med det nästa gång :P

Jag har sökt sommarjobb förresten! Jag hoppas sååå att jag får ett jobb. Det vore så skönt och skojigt att ha lite pengar för en gångs skull och det är behövligt. Så håll tummarna! 
 
Men i morrn är det skola, hoppas att ni alla får ha det bra. Jag ska i alla fall rida och eventuellt bowla. Det tycker jag är kul, särskilt det där första. Hoppas det går bra för mig också. MEn hejdå och ha det så bra. Vi ses snart igen.

p.s Ni är HIMMLA DÅLIGA på att kommentera. *lipa* x'(              =)

Oh My God. Jag har en ny idol. Eller, jag har ju liksom lyssnat på en av hans låtar förut och älskat den, men nu har jag hört ännu fler. Alla är UNDERBARA! Yiruma, älskar dig och ditt piano. Han spelar verkligen underbart, alla borde lyssna på hans musik. Piano, finns det något vackrare? Jag ska i alla fall lära mig fler låtar än "The River flows in You", som Yiruma spelar. Underbart<3

Oh :D Jag känner mig som ett litet baarn igen! :) Idag, då jag kom hem, hoppade jag nämligen hopprep. Inte sånt där vanligt tråkigt hopprep utan långhopprep ^^ Måste säga att det är himmla kul! Jag fattar inte att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör X'D Haha, väldigt skojigt :P

Jag känner mig verkligen liiiiten. Jag önskar att jag vore sådär liten som jag var förut. På den tiden då det var okej att leka med dockor, barbiedockor och My Little Ponys. På den tiden när ingen kollade skumt på en för att man lekte Hund eller hade osynliga hästar och då man var gullig och söt när man klädde ut sig till prinsessa. Jag saknar det..

Varför måste vi vara så himmla "vuxna" bara för att vi ser "äldre" ut? Varför kan vi inte bara fortsätta att vara barn? Jaah.. Jag kommer antagligen aldrig att växa upp. Jag kommer nog alltid vara "den där Hanna". Jag tänker hoppa hopprep om jag vill det, vem bryr sig? Bara för att våra "mer utvecklade och intelligentare" hjärnor säger att vi är "vuxna" och att leka är "fel" så slutar vi upp med barnsligheterna. Men jag ska säga vad jag tycker, jag tycker att barns hjärnor är intelligentare än vad vuxna någonsin kommer att bli! Barnen förstår det där med att ha kul. Barnen förstår det där med att livet leker. Barnen förstår att det är okej att ha kul och vara barnslig.

Jag saknar den "problemfria" värld som omfamnade mig som liten. Jag saknar när pappa läste godnattsagor om "Den lilla blå bilen" och mamma som sjöng mig till sömns. Jag saknar magin på julafton och den underbara spänningen dagen innan födelsedagen. Jag saknar när man ligger i sängen med myror i hela kroppen samtidigt som man försöker låtsas sova men egentligen bara ligger och lyssnar efter viskande röster i hallen och som sedan börjar sjunga "Ja må hon leva."



Jag saknar tiden att vara barn, faktiskt. Det är en tid man aldrig mer får uppleva med egna ögon. Men sånt är ju liksom livet :) Man är barn och man åldras. Så eftersom jag är så tacksam över min underbara barndom så tänker jag faktiskt bestämma mig för en sak. Jag tänker vara barn så länge jag kan, och jag tänker ta med mig så mycket erfarenheter som möjligt av min barndom med mig i resten av mitt liv! För barn har förstått det där med att leva. De tänker inte på alla problem som vi bygger upp i vår "vuxna" värld. Barn har kul och barn lever livet.

Vi behöver inte växa upp, vi har alla varit barn och vi kommer att få vara det vare sig vi är 3år, 7år, 10år, 16år, 18år, 40år, 55år 70år eller 98år. Vi är alla barn i hjärtat, så länge vi själva vill. Vi har alla barnasinne.

Så här är min slutsats: Jag är barnet som vägrar att växa upp :) Och det tänker jag vara så länge jag andas.

p.s Någon som vill hoppa hopprep med mig?

Nu är jag tillbaka efter en trevlig liten campingtur med husvagnen. Mamma, jag och syrran stack iväg till Kolmården och campade på campingen "First Camp". Det fanns en massa troll där. Väldigt läskigt :)

Hehe.. Hur som helst så var det en trevlig liten semester. Det är så himmla skönt att bara komma bort från allt ibland. Jag tror att alla skulle må bra av att få sticka iväg på en liten semester då och då. Där kan man glömma alla problem och vardagsblaj, där kan man bara vara sig själv och njuta av nuet. Kanske borde vi alla njuta lite mer av stunden som är just nu. Vi stressar runt som vildsinta ekorrar i en galenskaplig jakt på tillräckligt många ekollon till vintern. Allt måste vara perfekt. Allt måste finnas på plats, det där och det här måste göras. Den personen måste man prata med, den och den tiden ska jag vara här och där. GAH! Det funkar ju liksom inte! Tillsist tappar man kontrollen, tappar ekollonet och springer in i ett träd. Nej jag säger såhär, TA SEMESTER! Åk iväg ett litet tag INNAN du går in i väggen.

Nu tänker ni säkert sähär: "Gå in i väggen, det där är ju vuxen snack. Inte kan någon som jag gå in i väggen. Jag är ju så ung" Men faktum är att vi faktiskt gör det. Kankse inte sådär mycket som vissa vuxna gör. De där som verkligen GÅR in i väggen och typ får läggas in på mentalsjukhus och liknande. Nej det är inte så jag menar. Jag menar bara att även om vi inte bokstavligen går in i väggen och tappar kontrollen så är det nog många som känner sig stressade och illa till mods av olika anledningar.

Så varför inte passa på nu när vi har lov liksom? Jag älskar semester! Det är en problemlös tid för drömmar, vila och friiiiiid. :D Det är mitt tips till alla. Mår du bra eller dåligt, stressad eller inte, kort eller lång, ÅK IVÄG ett tag! :) Ta en stund för dig själv. Hehe.. det där lät som någon reklam X'D

Även om du kankse inte kan åka iväg sätskilt lång eller länge så kan du ju alltid gå ut till skogen bakom höghusen eller ner till sjön 1km bort. En En-dags-semester :) Det funkar bra det med. 

Hehe.. vete sjutton varför jag skrev det här egentligen. Men det känns bra att skriva av sig lite. Bara skriva liksom ^^ Jga älskar ju att skriva. Tror jag ska börja på Boken snart. Min egna bok.

* Ett steg i taget, intalade jag mig själv när vi långsamt började gå nerför trappan. Jag höjde inte blicken förrän jag stod med båda fötterna på plant golv, men jag kunde höra gästernas viskningar och mumlanden när jag kom inom synhåll. Ljudet fick det att hetta i kinderna -typiskt mig att spela den rodnande bruden.
Allt jag egentligen såg var Edwards ansikte. Det fyllde mitt synfält, överväldigade mina sinnen. Hans ögon  var som smält glödande guld, hans perfekta ansikte nästan bistert av djupet i han skänslor. Sedan, när han mötte min förundrade blick, lyste det upp i ett hisnande, triumferande leende. 
Plötsligt var det bara trycket från Charlies hand som hindrade mig  från att rusa raka vägen fram till altaret. 
Marschen var för långsam och jag måste anstränga mig för att hålla takten, lyckligtvis var altargången väldigt kort. Och sedan var jag äntligen framme. Edward sträckte fram  handen. Charlie tog min hand, och i symbolisk gest, lika gammal som själva världen lade han den i Edwards. Jag rörde vid hans svala hud, och jag var hemma.
Löftena var enkla, traditionella ord som yttrats miljoner gånger, om än aldrig av ett par precis som vi. Vi hade bara bett mr Weber göra en enda liten ändring, och han hade utan protester bytt ut raden "tills döden skiljer oss åt" mot det mer passande "så länge vi båda andas".
Jag såg in i Edwards klara, lyckliga ögon och visste att jag också hade vunnit. För det ända som spelade någon roll var att  jag fick stanna hos honom. * 

OOH :D Idag har det varit en UNDERBAR dag! :D Solen sken och jag var ute väldigt mycket. Fotade och lekte med Nattha och Maria. Jag har också varit på en "inflyttningsfest-middag" (tacos) köpt glass och hoppat studsmatta. En väldigt bra första dag att börja lovet med :) I morgon så bär det av till stan. Får se om jag kommer att shoppa något :) Men nu kommer bilder från denna LJUVLIGA dag<3


Lite lek som jag har fixat :)





SKa inte va åt det här hållet egentligen X'D Men det blev tydligen såå ^^

















*ASG* en liten rolig händelse från idag. Maria och jag var inne på Ika och skulle köpa glass.
MAria: -Kolla in mig nu när jag går AAAASCOOLT!
Jag: -Eh, visst okej.
Maria: * svänger coolt på armarna och går bredbent som värsta tuffingen*
"BOOOOOONK"
MAria: *Går in i affärens drickakyl och fortsätter röd i ansiktet och som om ingenting hade hänt därifrån X'D
Hanna: *Asgarvar* -Ooh visst vad cool du är x'D


Freako-mee :D









Slut på dagen :)

Nu tänkte jag lägga in ett härligt recept på en potitispizza :) Det är HUR gott som helst. Kanske inte ser jätte gott ut men jag tycker i alla fall att det är det. Det är lättlagat, gott, nyttigt och inte sådär fet som andra maträtter. Så nu kommer receptet. Ge det åtminstone en chans! ^^



Ingredienser: ( ca 1-2 portioner)
x ca 3st halvstora potatisar
x Tomatkross (ungefär en halv burk)
x skinka för den som vill ha det.
x Oregano, salt och peppar :)
x Ost -Riven eller skivad.

Börja med att skala potatisen. SKiva den sedan i skivor och låt den koka tills den är färdig kokt. (Glöm inte att salta! :D) Därefter så lägger du potatisen i en ugnsäker form, lagom stor, och häller över så mycket tomatkross som du själv vill ha. Lägg över skinkan och "blanda runt" lite. Därefter så lägger du på osten och  strör över övriga kryddor. (Improvisera gärna) Sedan ställer du in pizzan i ugnen på 200grader och tar ut den igen när osten blivit gyllenbrun och smält ordentligt. Servera direkt, gärna med en saftig sallad :D

Äntligen är det lov. Snacka om att jag har längtat<3 Idag var det en halvt vanlig dag i skolan. Halva dagen var nämligen musikdag och det var ju faktiskt lite kul. Efter skolan så åkte jag hem till Linda. Vet ni vad? Nej det vet ni inte så därför tänker jag säga det. Jo, det var såhär att jag fick åka buss GRATIS! :D Coolt va? Jag har ingen aning om varför men så var det..

Hemma hos Linda så softade vi. Vi var nog båda ganska trötta ^^ Hehe, spela lite kort, äta tacos, busa med katterna och åka hennes skojiga moppe :P Mysigt var det, även om vi var så trötta att vi typ inte kom på så mycket att göre ;D I alla fall jag var trött. Efter det så åkte man hem med bussen då. Och det var samma busschaffis så jag fick åka gratis IGEN X') Wuuhu.

Sedan kom man hem och såg på talangjakten. SKojigt skojigt. Blev alldeles kär i killen som sjöng ackapella och sedan i stämmor med sig själv. Helt underbart<333 Min favvo än så länge tror jag<3 X'D Efter det så såg jag på "Marley and Me". En ganska bra film, men seg.  Men fatta vad jag tjöt! Det var aslänge sedan jag tjöt så mycket! Usch usch. Människor i filmer dör hela tiden och då är det inte ofta jag bryr mig särskilt mycket. Men sedan tar de fram en hund.. NONO! Det klarar jag verkligen inte av X'''( Å så Påminner min dumma syster mig om hunden som de slog ihjäl i senaste Lassiefilmen. Det gjorde inte direkt saken bättre om jag säger så.. SNacka om att jag böla X'D

Men nu sitter jag alltså här. Har kramat och pussat så mycket på min hund att hon antagligen trodde att jag var helt dum i huvudet och druckit något annat än cola eller så ^^ Hehe.. Och nu ska jag läsa och sedan sova. Hoppas att jag inte får kaktustaggar i hela händerna den här natten.. *muttra  över senaste drömmen*

Godnatt alla :D


Bara för att Nellie är den allra bästaste hunden i hela världen och jag älskar henne så otroligt mycket<3 Föresten. Stryker över hund. För hon är ingen hund. Hon är en familjemedlem<3 En hårig liten lillasyster som talar sitt eget språk och springer på fyra ben istället för två. Hon är liksom ingen hund för mig. Hon är en vän, en slags syster som alltid förstår en. Hon har personlighet till skillnad från vissa andra HUNDAR. Därför är hon inte en hund. Hon är Nellie, och hon är MIN<3