Oh :D Jag känner mig som ett litet baarn igen! :) Idag, då jag kom hem, hoppade jag nämligen hopprep. Inte sånt där vanligt tråkigt hopprep utan långhopprep ^^ Måste säga att det är himmla kul! Jag fattar inte att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör X'D Haha, väldigt skojigt :P

Jag känner mig verkligen liiiiten. Jag önskar att jag vore sådär liten som jag var förut. På den tiden då det var okej att leka med dockor, barbiedockor och My Little Ponys. På den tiden när ingen kollade skumt på en för att man lekte Hund eller hade osynliga hästar och då man var gullig och söt när man klädde ut sig till prinsessa. Jag saknar det..

Varför måste vi vara så himmla "vuxna" bara för att vi ser "äldre" ut? Varför kan vi inte bara fortsätta att vara barn? Jaah.. Jag kommer antagligen aldrig att växa upp. Jag kommer nog alltid vara "den där Hanna". Jag tänker hoppa hopprep om jag vill det, vem bryr sig? Bara för att våra "mer utvecklade och intelligentare" hjärnor säger att vi är "vuxna" och att leka är "fel" så slutar vi upp med barnsligheterna. Men jag ska säga vad jag tycker, jag tycker att barns hjärnor är intelligentare än vad vuxna någonsin kommer att bli! Barnen förstår det där med att ha kul. Barnen förstår det där med att livet leker. Barnen förstår att det är okej att ha kul och vara barnslig.

Jag saknar den "problemfria" värld som omfamnade mig som liten. Jag saknar när pappa läste godnattsagor om "Den lilla blå bilen" och mamma som sjöng mig till sömns. Jag saknar magin på julafton och den underbara spänningen dagen innan födelsedagen. Jag saknar när man ligger i sängen med myror i hela kroppen samtidigt som man försöker låtsas sova men egentligen bara ligger och lyssnar efter viskande röster i hallen och som sedan börjar sjunga "Ja må hon leva."



Jag saknar tiden att vara barn, faktiskt. Det är en tid man aldrig mer får uppleva med egna ögon. Men sånt är ju liksom livet :) Man är barn och man åldras. Så eftersom jag är så tacksam över min underbara barndom så tänker jag faktiskt bestämma mig för en sak. Jag tänker vara barn så länge jag kan, och jag tänker ta med mig så mycket erfarenheter som möjligt av min barndom med mig i resten av mitt liv! För barn har förstått det där med att leva. De tänker inte på alla problem som vi bygger upp i vår "vuxna" värld. Barn har kul och barn lever livet.

Vi behöver inte växa upp, vi har alla varit barn och vi kommer att få vara det vare sig vi är 3år, 7år, 10år, 16år, 18år, 40år, 55år 70år eller 98år. Vi är alla barn i hjärtat, så länge vi själva vill. Vi har alla barnasinne.

Så här är min slutsats: Jag är barnet som vägrar att växa upp :) Och det tänker jag vara så länge jag andas.

p.s Någon som vill hoppa hopprep med mig?