Är det bara jag som känner så att varje dag är precis likadan? Varje dag händer i princip samma sak. Man vaknar, går till skolan, går hem, äter, är med kompisar, spelar lite piano, sitter vid datorn..... Man följer ett osynligt mönster som man är livrädd för att bryta. Man samtidigt så längtar man faktiskt efter någonting annat.

När man ligger där i sängen, ensam, trött och full av fantasi, då kommer man på så mycket. I alla fall jag, för jag är en tänkare. Jag tänker så otroligt mycket. Så mycket att jag själv tror att jag ställer till det för mig i bland. Men ändå så älskar jag att tänka, fundera. Jag älskar att läsa, i böckernas värld trivs jag väldigt mycket. Där kan man vara precis vem man vill. En vacker prinsessa eller en ofelbar supermodell utan alla dessa fel och brister som man egentligen har. Men det där är ju inte på riktigt. Tillsist så måste man ju faktiskt vakna upp och lägga ifrån sig boken.

Det är då man ligger och funderar. Varför ska min dag vara precis lika dan hela tiden? Varför måste vi följa detta mönster? Hmm, jo det kan man ju undra. Men faktum är att jag TROR att en dag kommer det att hända någonting nytt, något spännande som kanske drastiskt förändrar mitt liv och kastar mig in i ett förtrollat äventyr. Jag väntar på den där dagen då någon vacker superhjälte kommer fram till mig med förälskelsen i ögonen och säger till mig att han älskar mig, och säger hur vacker jag är. Jag väntar på att det ska bli min tur.

Jag älskar mitt liv, det är inte så jag menar, och visst är jag nöjd med det. Men det känns ändå som om jag hela tiden går och väntar på någonting mer. Jag väntar på att den där älskade Edward ska komma till skolan och dra med mig till en plats bortom all tid och rum. Jag väntar på att någon ska bli kär i mig för den jag är, trots att jag kanske inte är någon supermodell. Jag väntar på att äventyret och kärleken ska komma till mig, fast egentligen kanske dte är JAG som borde komam till dem.

Men något sådant kommer väll aldrig att hända, det händer ju bara i sådana där underbart vackra sagor som man läser om i böcker eller ser på film. Sånt där som kärlek vid första ögonkastet och leva lyckliga i alla sina dagar. Men trots  att det är en ganska liten chans att det kommer att hända något sådant, så går jag liksom ändå lite och väntar på det. Kanske är det helt onödigt, men visst får man drömma? Jag älskar nämligen att drömma ^^

Egentligen borde man liksom ta och passa på, nu på en gång. Varför inte skriva den där boken Hanna som du sitter och funderar på? Varför inte låta dina kliande fingrar få klottra ner den på datorn, må det bära eller brista? Varför inte lära dig den där underbara låten på piano, Hanna, som du så gärna vill. Varför inte ta chansen och våga säga någonting till den där snygga killen i skolan eller snacka med de där personerna som du gärna skulle vilja lära känna? Varför vara så feg?

Ja, varför ska vi egentligen vara så fega. Varför liksom sitta och vänta? Varför inte ta och skapa dig det där äventyret som man i smyg sitter och drömmer om? ^^ Varför inte skapa dig en underbar kärlekshistoria med ett oerhört lyckligt slut? Joru, visst borde man passa på. Inte sant?

Oja, vi får se. Kanske blir det min tur en dag att träffa min efterlängtade prins. :) Det vore väldigt roligt. Vi får väll se. Men tills dess... då ska jag se till att jag har det skojigt X'3 Och det har jag. Tänk vad mycket vi har att vänta oss av livet? Eller föresten, varför vänta? Varför inte ta det vi väntar oss nu? ^^ Jag hoppas att alla en dag får uppleva det de väntar på, även jag..