Underbar kväll med cellgruppen. Varje onsdag är vi ett gäng tjejer som träffas för att hitta på en massa roliga saker, flamsa, prata om allt mellan himmel och jord, SKRATTA, be, sjunga lovsång och mycket mycket mer. Vi samlas inför Gud och det är verkligen helt underbart. Det känns så avspänt, lättande och skönt att gå dit och jag ser verkligen fram emot onsdagar kl 19.00. Det är en fin gemenskap i gruppen och Emma, du är en perfekt gruppledare. Är så himla glad att just du "blev den utvalde" för du får allt att klaffa perfekt. Vi kan vara både seriösa och oseriösa. Skratta eller gråta. Sitta tysta eller skrika. Man kan vara den man är och behöver inte skämmas för något. Cellgruppen betyder mer för mig än vad jag först trodde att den skulla göra. Älskar känslan, värmen, tryggheten och Guds närhet när vi sitter tillsammans. Det finns ingen möjlighet att gå hem utan ett leende. Tack för det.

Ikväll blev det lovsång. Improviserat fram lite låtar på den stora flygeln i kyrksalen. Det lät så vackert. Och så tända ljus om man ville, för någon eller något. Underbart. När vi talar om viktiga saker och tacksägelse-ämnen så blir man återigen påmind om allt det goda som finns i livet. Vad Gud erbjuder mig, hjälper mig med och visar varje dag. Han finns alltid där och förtjänar vår ära. Jag skulle inte kunna leva utan Gud. Han är min räddare i nöden, min största hjälte. Släng er i väggen Fantomen, Batman & Superman! Det är så lätt att glömma bort och ta saker för givet. Mirakel sker varje dag, varför är vi så blinda?

Kom nyss hem från en härlig kvällspromenad såhär fram mot 11. Kände för att kyla av mig lite och andas frisk luft med endast hunden som sällskap. Riktigt mysigt faktiskt. Fast fick minsann skicka ett par sms om att jag fortfarande levde till mamma under tiden xD Hon tycker INTE om att jag går ut själv i mörkret, och det är ju iof förståeligt så som det är nuförtiden. Jag tycker ärligt talat att det är sjukt att föräldar släpper ut sina barn att gå hem ensamma i mörkret om nätterna. Med sällskap är det ju okej, men att gå ensam.. ingen bra ide! Samtidigt är det ju hemskt att vi faktiskt ens ska behöva vara rädda för att gå ensamma om nätterna eller till och med dagarna. Borde inte vi alla få känna oss trygga?

Jag fattar inte riktigt vad som händer i Finspång. Det tycks ha blivit de kriminellas hemstad trots att det är så litet. En knivhuggen nere på centrum, stackars flickor våldtagna, killar nedslagna, människor avdäckade, ännu en kille knivhuggen i magen, en annan kille ihjälskjuten och en föredetta Finspångsbo försvunnen och hittad död. Dessutom känner jag ett par som nyligen blev vittne till en brutal misshandel. Det är ju fruktansvärt! SD kommer in i riksdagen... Vad händer med världen egentligen? All denna ondska.. Jag blir rädd bara jag tänker på det.

Jag förstår liksom inte grejen med att skada andra. Vad vinner man på det? Är ju inte direkt kul att se nån lida? Dessutom förstör man ju bara sitt eget liv. Jag menar: hur svårt är det egentligen att avstå från att göra någon annan fysiskt illa? Alla NORMALA människor förstår väl att man inte bara går omkring och slår/skjuter/knivhugger/mördar folk så fort man blir arg? Men eftersom det händer allt oftare.. Försöker man vara cool eller? Visa vem som bestämmer? Eller slår det helt enkelt slint i skallen?

Det finns nog av olyckor och elände här i världen utan att vi människor skadar varandra på olika sätt. Finns det inte viktigare saker att göra än att bara förstöra varandras liv? Nu menar jag inte bara att skada sina medmänniskor fysiskt utan också mentalt. Vi sårar varandra med ord och gester. Det är illa det med. Jo sanningen är ju att mental misshandel ibland till och med kan vara mycket värre än att bli slagen.

Jag tror att vi alla måste stanna upp och tänka efter lite mer innan vi gör eller säger vissa saker. Det är så lätt att låta den där dumma, säkert också meningslösa, kommentaren slippa ut och såra någon. Men tänk vad mycket smärta vi skulle kunna bespara oss själva och andra om vi bara stoppade lite tidigare. Nu säger jag inte att jag är perfekt och aldrig gör något sådant, för det gör jag. Jag måste också börja tänka ännu mer..

Alla människor tycks ha "fiender", människor som vi helt enkelt väljer att hata och ogillar så mycket att vi blänger på dem varje gång de går förbi eller tänker/snackar en massa skit om dem. Och ja det är väldigt svårt att gilla ALLA människor, men jag vill bara upplysa om en sak, Jesus sa: Älska era fiender. Vet ni varför? Jo för om vi älskar människor som redan älskar oss tillbaka, ska vi då få belöning för det? Hur ska vi kunna bryta den där onda cirkeln med "fiender" om vi inte börjar älska dem istället för att fortsätta ogilla dem?

Matteus: 5:43-48
Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er! Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det. Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med den som inte känner Gud gör ju det. Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig."

Med hjälp av att älska våra fiender kan vi bekämpa det onda med det goda. Jag låter bibelordet tala för sig själv. Tack för mig

Det här var inget direkt planerat att skriva utan bara nåt som kom upp i mina tankar precis nyss. Så särskilt genomarbetat är det inte.

Blev en väldigt lång skoldag idag. Sista lektionen var hästprofil där vi var ute i stallet till halv 5. Kom hem kanske 20 i 5 och klockan 6 var jag tvungen att dra iväg till stallet igen för att gå på en hästklinik. Visserligen ganska kul men hela dagen försvann ju åt skolaktiviteter. Kom hem vid sju. Då var det bara att äta och se på tv typ. I morgon ska jag dock va med Jossan.

Känner att jag verkligen inte har något att skriva här just nu. Bloggtorka kallas det XD Sitter å lyssnar på disneylåtar.. Helt otroligt vad glad man blir av dem :D HAHA!

Lyssna på disneylåtar! :D :D :D :D :D

Jo, i morgon är det ju då Mors dag, nu undrar jag om någon har några bra tips på presenter man kan fixa till henne? Vi har redan fixat lite men jag skulle vilja fixa en sak till. Så någon som har något tips? :D

Vad köpte du till din mor på morsdag? :)

Hemma och sjuk idag också då. Är dock lite bättre skulle jag tro så det är ju positivt. Vädret är inte alls fint, det spöregnar och är mulet, hoppas att vi går mot finare tider till helgen då det är Finspånga marken här i min lilla stad! Det är något jag verkligen ser fram emot, älskar marknader och det här är ju den största sak som händer i Finspång varje år. Hoppas att jag är helt frisk då. Vad tycker du om att gå på marknader?

Jag började tänka på alla de som tar med sina hundar när de går på marknad. Jag tycker att det är helt fel, kan nästintill liknas med djurplågeri. Djuren blir hur stressade som helst, det är oftast dövarmt och överallt är det människor som knuffas å trampar på dem i värsta fall. Nej, hundarna kan gott stanna hemma när marknaderna är överfyllda av folk. Jag tycker jättesynd om dem. Det kanske går an om det är kyligt ute och det inte är så mycket folk på marknaden men annars är det hemskt. Har själv en hund och hon får minsann sitta hemma när jag går på marknad, det kan jag lova att hon mår bättre av. Håller ni med?

På torsdag har jag två prov så det är väl bara att sätta igång med plugget då. Har pluggat lite biologi i alla fall men det är inte lätt när man inte känner sig så frisk.

Jag vill gärna ha svar på vad ni vill se mer av i bloggen. Kom gärna med tips! :) Tycker ni om att jag har mycket bilder? Eller blir det för mycket kanske? Mer text? Mer tycka till? Jag vet inte, så tipsa gärna!

Min älsko-pälsko<3

Alltså, Zorro måste vara en av de bästa filmerna som någonsin skapats. I LOVE IT! Liksom man slåss med svärd, har pistoler, action hela tiden, den är rolig, hästar, snygga människor (ni vet vem jag menar^^) och har RIKTIGA GENTLEMÄN och hjältar!

Min fråga är: Vart har alla gentlemän tagit vägen? De tycks ha försvunnit allt eftersom samhället har utvecklats. Jag skulle så gärna vilja få känna mig som en sån där vacker kvinna i en hyperfin, fluffig klänning och dansa (riktig dans) med en stilig man. (Okej, kanske hade klagat på den tiden och ni får ta det lite bildligt talat XD Klart att det är negativt med) Detta är något som jag saknar i dagens samhälle, för jag vill ha ett sådant äventyr. Jag vill träffa en sådan riktig tjejtjusare och gentleman, där man verkligen får känna sig som en kvinna! Någon som håller med? Någon mer som vill träffa sin Zorro? (pax)

GENTLEMÄN, vart är ni?

Bara för att utvecklingen går framåt så måste ni väl inte försvinna?
Menar dock självklart inte att det inte finns NÅGRA gentlemän därute, klart det gör det. Men jag tror dock att den stilen har försvunnit väldigt mycket på senare år. Bra eller dåligt? Du bestämmer själv. Det här är min åsikt. Tillbaka till ZORRO-talets MEXICO! :D

Det skadar ju inte att både hästen och Antonio Banderas är snygga sen heller ^^

Det är nånting med den där Gerard Butler... älskar honom och hans filmer :) SKitbra! Han kan sjunga, är vältränad, verkar schysst, är snygg, lite råbarkad, har humor, retas, är riktigt kaxig (ofta i filmerna^^) men bryr sig om andra: A REAL MAN!







p.s Till Maria: PAX ^^

HE IS MY HERO! :)

Hur kan man frysa, när man är varm och hur kan man skratta medan man gråter?


Jag råkade se den här bilden på google och oj vad mycket känslor som vällde upp då jag såg den. Bilden säger så mycket.. mer än 1000 ord brukar man säga och den här bilden talar verkligen för sig själv. Vad ska jag skriva? Finns det några ord som passar till den här bilden? Jag kan inte svara på det. Krig är så fruktansvärt och det är oskyldiga som drabbas hårdast av det. Det är inte alltid man får se den här sidan av kriget. Man får jämt se den tuffa, hårda sidan med soldater i raka led och stela ansikten. Men vad många inte kan se hos dessa soldater, tvingade att lämna sina nära och kära och dra ut i en strid de inte vill ha något att göra med, så finns detta. Ingen kan hålla masken för evigt.. Jag har inget mer att säga. Jag låter bilden talar för sig själv.

Chokladpudding med hasselnötter och banan är gott. Så är det bara helt enkelt. Att fråga mig varför tjänar ingenting till, det är bara att inse fakta and deal with it.

Fysikprov är skit, bajs och blööö. Sånt gillar vi inte, inte alls! Så är det bara helt enkelt. Att fråga mig varför tjänar ingenting till, det är bara att inse fakta and deal with it.

Cafébussen och skolfest.. Inget var riktigt som jag trodde eller hade tänkt mig. SKolfesten var inget jag gick på, vill inte gå på det och kommer aldrig att göra det heller! SKolfesten är till för gymnasiebarn (ah precis, BARN) i en sumpig äcklig lokal där man ska dricka hur mycket som helst medan musik dånar i öronen. Det är min uppfattning av vad skolfesterna handlar om. Låter det kul? NEJ! Som sagt, kommer aldrig att gå på en sådan skolfest.

Hur var då Cafébussen? Den var väldigt eftertraktad och det öste in folk. I början var det lite kul. Det kom en massa folk som man kände igen men som självklart var en hel del alkoholpåverkade. De var ganska snälla, fnittriga och lite fjolliga.. :P Det var inte JAG som fick skämmas, nej de fick de stå för. VI bjöd in folk på bullar, kaffe eller saft. Många tyckte om det och några ville faktiskt vara seriösa och prata och fråga oss om saker. MEn tyvärr så finns det ju även en hel del annat folk som bara larvar sig osv.



Jag tycket att det var mycket intressant att vara med. Om jag tänker dricka någon gång? NEJ, innan den här kvällen så har jag ju aldrig druckit och aldrig tänkt göra det heller men jag kan säga att den här kvällen övertygade mig ÄNNU MER! Jag har aldrig varit i närkontakt med en massa fulla personer. Ingen i min familj dricker och så.. och det är skönt. Jag fattar inte hur folk kan köpa ut åt sina barn!

Om föräldrar till barn som man misstänker dricker alkohol skulle gå ner på centrum en sådan här kväll så skulle nog många av dem bli oerhört förvånade och skrajja över hur deras barn egentligen är. HUR VÅGAR FÖRÄLDRAR SLÄPPA IVÄG SINA BARN TILL SÅDANA FESTER? :O VIssa blir så fulla att de spyr, slår sönder flaskor (och skadar sig själv på köpet), dunkar huvudet i marken och är alldeles borta. Varför håller ingen koll på dem? Det är ju fruktansvärt. Ett litet felsteg kan leda till döden. Det är ju så himla hemskt. FÖRÄLDRAR, TA ANSVAR FÖR ERA BARN! Det är i alla fall vad jag tycker.

Folk tycker att det är såå "coola" när de dricker. Om man inte dricker så är man en tönt och har inget kul. Det är vad folk tror. Men jag fattar inte att folk inte kan förstå hur himla feeel de har! Det var minsann inte jag som fick skämmas. Man kan ha kul utan alkohol som förstör ens kropp och sinnen..

TRor att alla har förstått vad jag vill få ut av det här. Jag klandrar inte de föräldrar som inte har någon aning om vad deras barn egentligen håller på med, men jag tycker att det borde hålla lite bättre koll ändå. Det är ju för sjutton mindreåriga som springer omkring där >.<

Café-bussen var väl okej. Jag tyckte att det skulle ha funnits bättre ordningshållande vuxna för det var ju liksom ingen som höll koll på läget utan lät bara folk hålla på i bussen å grejor. De skulle ju liksom se till att man sköter sig i bussen i alla fall! Vad har Café-bussen annars för syfte? Däremot så tror jag att Café-bussen kan utvecklas till något bättre. Där ungdomar kan komma in och ta det lite lugnt, snacka och se att man inte måste dricka osv. Men för att det ska fungera så måste vi ha lite mer ansvarsfulla ledare :) Dessutom så var vi inte så många i bussen så det kanske var lite svårt. Tycker att Andreas och Jo-Anna skulle ha varit med. De hade nog sett till att det var ordning och reda ^^

Så hur ska jag avsluta detta? Det var en intressant kväll, lite otäck, lite rolig, och jag lärde mig mycket. Café-bussen är en mycket bra idé men som behöver bearbetas lite (enligt mig). Jag tycker att föräldrar borde ha bättre koll på sina barn och jag tycker att man inte ska dricka (drick åtminstone med måtta liksom :S). Så. Det är nog min slutsats.

Idag så har jag varit med Jossan. Hon kom hit ungefär vid lunchtid och så väntade hon lite medans jag åt. Efter det så blev det t ill att snacka om en massa som hänt under dagarna då vi varit separerade X'D Hehe. Jossan hade mycket att berätta och efter en hel del skratt så gick vi för att..... *trumvirvel..... KOKA KAFFE! (barabambambampaaaa!) Haha så himla ovanligt asså.

Så vi såg på Tyra Banks show som handlade om Tonårsförhållanden, misshandel. Usch det är så himla hemskt! Hur kan man slå folk sådär? LIksom.. hur kan man misshandla någon, se hur personen bryts ner iför ens ögon.. det är ju så himla fruktansvärt. Tänk vad många kvinnor (framförallt) som misshandlas i det tysta. De som gömmer sig i mörkret under den ljusa fasad de bygger upp.. Det är så fel!


Det är fruktansvärt!

EFter Tyra Banks show så såg vi på Top Model och efter det så började vi planera inför min fest. Hehe. DEn är ju som sagt lite sen (fyllde 1aug) men nu ska den i alla fall bli av. Jossan kom på den härliga ideén att vi skulle ha pyjamas-party och det tycker ju jag låter underbart! ;D Tänk så skojigt det kommer bli.


Äpplen från vår trädgård är godast. Sötaste syrran på bilden :)

Jossan stannade tillräckligt länge för att vi skulle hinna gå ut och äta lite äpplen från träden samt göra en massa URFÅNIGA pruttljud på armarna X'D Haha. Undrar vad de som gick förbi vårt hus trodde egentligen. HIHI ^^ Men liksom, spela roll ^^ Jossan åt även mat hos oss och vi började se på en film (som jag skriver om i nästa inlägg ^^) men sedan kom Jossans mamma med bilen och hämtade upp henne på väg hem från jobbet. :) EN skojig dag. Hoppas på en underbar morgondag!  :D

Usch, städa är sååå tråkigt.. >.< Någon som håller med mig? Men det måste ju liksom ändå göras. Tänk vad mycket annat, ROLIGA saker, man skulle kunna hinna med om man inte var tvungen att stääda hela tiden. Om jag skulle lägga ihop all tid jag lägger på städning så skulle det bli VÄLDIGT länge! =P Nåja, sånt är livet antar jag.

Vill bara lägga till en liten sak som jag tycker var VÄLDIGT konstigt. Det är såhär att min syrra fick en lapp där det står när hon ska börja skolan och så.. Det är ju helt normalt. Men sedan, längst ner på sidan så finns det en bild på ett djur (en söt katt tror jag) som sitter och gråter framför en vissen blomma. Där står även texten "Life Is Hard". Är inte dte helt stört? X'O OOOOJ vad glada och peppade barnen blir att få återvända till tortyren när det står sååå på pappret :o Världens mest deprimerande bild och så "Life is Hard"? Va sjutton ska det betyda? :S Tycker i alla fall jag är stört. Vissa ungar kanske redan har värsta ångesten inför skolan och så skriver de "Life Is Hard" på en bild med en ledsen katt och en vissen blomma!? Det gör ju SÄKERT det hela MYCKET bättre.. störda lärare..



Här ser ni den MYCKET uppiggande bilden som skolan satte på brevet om att det var dags att återvända till tortyren?

Idag (efer powerwalken) så lagade jag makaroner och köttfärssås ^^ Mycket gott. :) Och efter det så stack jag alltså iväg till Jossan på moppen. Hehe, den startade faktiskt utan krångel! X'D *världssensation*

När jag kom dit så satte vi oss, tro det eller ej, framför....*trumvirvel*.... TV:en! :D Vi såg Tyra Banks show där de talade en massa om rasism och man fick se en massa undersökningar. Det är inte klokt hur folk tänker nu för tiden! Alla är väl lika mycket värda? Utseendet borde inte spela någon roll och INGEN ska klankas ner på grund av sitt ursprungsland, släkt, utseende, religion osv. Det är ju bara så stört. >.< Blir så himla sur när jag hör sånt där.. :/ Folk som misshandlas i skolan för att de kommer från ett annat land.. människor som blir spottade på när de går ute på gatorna och som får ta emot hemska skällsord av folk som tycker att de är "en underlägsen ras" och att de inte borde få finnas. Det tycker i alla fall JAG är hemskt!



Efter det så såg vi på Top Model, Projekt Runway, Americans funniest homevideos, och sedan "Den nakna kocken". DEt var mycket roligt. Däremellan så hann vi också med 60st utfall och en del fika som var UTSÖKT. Lite kaffe blev det också, som vanligt :) Länge leve Löfbergs lila! ^^



Efter det att vi hade sett kockprogramet så blev vi sugna på att "laga någonting". DEt fick bli en smoothie ^^ DEn  blev så himla god! Ingredienser-> blåbär, jordgubbar, banan, mjölk och apelsinsaft. Hur himla god som helst! :D Vi hade väldigt kul med mixstaven också X'D  Haha, jag gjorde fina mönster med den ^^

Sedan tog vi med oss Smoothien och satte oss på Jossans balkong och spelade Packa Åsnan ^^ Haha, BUYEH, jag vann! ^^

Sedan stack jag hem.. :) och här sitter jag. =P

Min, bara min =D <3333333 (Paxad för alltid)

Hmm, antar att det inte är många som faktiskt vet att jag är kristen, men så är det. Jag är kristen och har ingen anledning att dölja det. Varför ska man behöva dölja den man verkligen är?

Jag tycker att alla har rätt att tro vad de vill, ingen ska behöva tryckas ner på grund av sådana saker som religion, kön, hudfärg eller liknande. Det tycker jag är så fruktansvärt. Det finns vissa, kanske de flesta, som avstår från att tro på något överhuvudtaget, som inte har någon speciell religion eller så, till dem är det då ingen som säger någonting.. Men å andra sidan så säger man ofta dumma saker om oss kristna eller om andra religioner också.

Det fanns en tid då jag tyckte att det var ganska jobbigt att vara kristen. SKulle jag verkligen våga säga det? Skulle de få en massa dumma tankar om mig för det? Skulle de kanske inte vilja vara vän med mig längre eller tycka att jag var konstig och knäpp? Faktum är att jag TROR att det fanns några som gjorde det. När man var yngre så var ju det här en sådan sak som folk liksom ville retas och så för.. och jag och min kompis blev ledsna ganska ofta på grund av det. Men nu skäms jag över mig själv att jag lät mig påverkas så mycket av vad alla andra tycker och tänker. Jag tänker stå för det jag tror på. Accepterar inte andra det så är det inte mitt problem..

Idag så vill jag verkligen stå för det jag känner.. jag vill vara en kristen och tycker inte att jag ska behöva skämmas över det eller må dåligt. Folk ska inte gå och prata illa om mig på grund av sådant. Jag ska inte behöva behandlas illa på grund av det. Dessutom så tycker jag VERKLIGEN INTE att folk ska ha en massa fördomar om saker som de inte vet någonting om. Jag ska inte heller ha fördomar om saker. Nu menar jag liksom inte att jag är så "bra och vet bäst och aldrig har fördomar", för det är inte sant. Jag gör hur mycket fel som helst och vet att jag många gånger är dum. Men jag TYCKER inte att man ska ha fördomar om saker som man inte vet någonting om. Om man undrar något om någonting så ska man ta reda på svaren istället! Sök svar till dina frågor!

Vill bara säga att det är en helt annan sak att läsa och se olika saker än att själv få uppleva det. Som med en glass till exempel. "Hmm, den där glassen ser ju ganska god ut. Men neej, jag har läst en massa recensioner ur tidningarna och de säger att den inte alls är bra. Jag vet redan nog om den, jag vet redan hur den kommer att smaka.." Kanske tänker man så, men när man väl smakar på glassen så visar den vara sig något helt annat. Den kanske visar sig smaka HIMMELSKT. Därför tycker jag att fler folk skulle behöva ge saker en chans. Kanske visar det sig ge ditt liv en helt ny mening..

Det jag vill säga med det här är att alla ni som faktiskt är kristna, var inte rädda för att visa det! Stå upp för det NI tror på och låt andra säga vad de vill, ni ska vara stolta över det ni är och ingen ska behandla er illa på grund av det. Detta gäller såklart alla personer i andra situationer också. Jag tycker inte att någon ska behandlas illa på grund av vem de är. Det kan vara tufft att stå för olika saker, tro mig JAG VET, men när man faktiskt har tagit det där steget och vågat tala om vad man tror eller så så känns det oftast superbra :D Man mår mycket bättre. Stå för det ni tror på!

Än sen om vissa vänder er ryggen, gör de det så är de ändå inga riktiga vänner. Än sen om folk säger idiotiska kommentarer eller kanske retas. De har ingen rätt att göra så men om de gör det så försök att strunta i dem. Stå fast vid det ni har sagt och skämms inte för det. För om folk märker att man skämms över det eller känner sig osäkerså blir det bara värre, då blir det ju ännu mer tacksamt att retas och dumma sig.

Vissa personer kanske inte gillar kristna.. Kanske beroende på något som EN kristen person har gjort, tycker eller tänker osv.. men så är det inte. Bara för att någon säger så eller NÅGON kristen säger något dumt så behöver inte ALLA andra kristna tycka och göra så. (Detta gäller givetvis inte bara kristna men det är detta som jag tar som exempel ^^) Jag vet att det finns även en del kristna som tar religionen som ett vapen för att få makt och liknande. Det finns VISSA som missbrukar religionen och gör dumma saker i Guds namn och som sedan kallar sig kristna. Men då tycker jag inte att man är kristen. Det är liksom något helt annat.. Alla är inte sådana.

Så man borde alltså inte tryckas ner för vad man tycker och känner. Folk ska inte behöva trampas ner.. det är verkligen inte rätt att trampa ner NÅGON. Mobbning på grund av vilken orsak som helst är fel.. Att ogilla hela folkgrupper av någon anledning är också fel, för ALLA är och tycker inte samma sak.

Okej, det blev ett ganska långt inlägg, men kände liksom att jag behövde skriva av mig lite =) Jag hoppas att det här inte tolkas på något konstigt sätt och jag pekar inte ut några personer eller något sådant. Jag tycker bara att ALLA ska ha rätt att tycka som de vill och jag tycker att INGEN ska tryckas ner på grund av saker som religion, hudfärg, folkslag, födelse-land eller liknande. Alla är lika mycket värda och det kan inget ändra på, oavsätt vad folk säger =D

Vill slänga in den här lilla fina sångtexten på slutet :

Still calls me Son.

Drug His name through godless places
And I've known shame that no child of His should know
I've seen pain on broken faces
Beyond all thought of hope
I was just too far from home
Still I always wondered when I closed my eyes

After all I've done
Could He run to me?
Would He kiss my face?
Could He even look at me?
After where I've been
Should He take me back?
For I would understand
I've disgraced Him
But it would be amazing
If He still calls me son

With nothing left for me to bring Him
I left my pride and turned my heart toward home
I saw my home on the horizon
And from a distance
I saw my Father
Watching for His own with forgiving eyes

After all I'd done
He just ran to me
Then he kissed my face
He would not let go of me
After where I'd been
He just welcomed me
I don't understand
How he put his robe on me
It was so amazing
That he still calls me son

For He will run to me
And He will kiss my face
He will not let go of me
After where I've been
He will welcome me
And I won't understand
How He'll put His robe on me
It will be amazing
That He still call me son

Vi har länge pratat om att eventuellt skaffa ett fosterbarn som skulle bo här hemma hos oss. Detta har vi alltså disskuterat om i säkert ett år nu. Mina föräldrar har gått en kurs för "blivande-fosterbarns-föräldrar" och även vi har fått tala med de personer som hade hand om kursen och liknande. Efter några månaders kurs och arbete med papper och liknande så stod det klart att vi var godkända som fosterfamilj. Vi blev glada.

Det dröjde ett tag. Dagarna gick och blev snart till veckor. SNart hade mer än en månad gått och ännu inget samtal hade kommit från Socialen om något fosterbarn som behövde ett hem. VI tyckte att det var väldigt underligt då vi hört att det fanns köer med barn som behövde få ett fosterhem. Men aldrig ringde de. Förrän för två dagar sedan. I måndags fick mamma ett samtal. En liten 8-årig pojke från Burundi behövde akutplaceras i ett fosterhem. Efter att få ha hört pojkens "historia" så tackade mamma snabbt ja, ett beslut som vi tillsammans som familj fattat.

Så då när jag kom hem på måndagen så fick jag veta att jag skulle få en lillebror. Oj, det kom lite som en chock. MAmma berättade om honom och jag kände verkligen att det här var rätt. Den här pojken SKULLE få bo hos oss, jag ville så gärna hjälpa honom. Samtidigt som jag kände den här enorma känslan av att den här pojken var helt rätt så kunde jag inte rå för att känna mig en aning illa till mods. Ville jag verkligen ha ett fosterbarn? SKulle de inte bli jobbigt att bo så många i huset? SKulle jag behöva ändra på mig en massa bara för att en liten pojke flyttade hem till oss?

Jag hade många frågor, så lite svar. Allting gick så snabbt. Han skulle ju komma till oss på onsdagen (idag) och jag hann likso aldrig tänka igenom vad jag verkligen tänkte och kände. Men det där försvann när jag träffade honom. Mc Carter, Mc Arthur (jag vet ärligt talat inte riktigt vad han heter :S)

Han kom omkring klockan tre eller något efter, kollade inte tiden så noga, och han var så otroligt söt. När jag såg hono så kände jag verkligen att han skulle bo här. Det  här var faktiskt på riktigt, jag skulle få ännu en bror! Första gången han träffade mig var där jag satt inne på mitt rum och de andra kom upp med honom och kikade in (vi ville inet kasta oss över honom allihopa samtidigt så vi tog det lite lugnt i början :P). Så fort jag sagt hej så slängde han igen min dörr och jag hörde honom viska: "Jag blev rädd för henne". X'D Naaw. Stackarn. Det visade sig att han liksom va lite rädd för oss allihop :) Men det var ju liksom inte så konstigt.

Nu har första dagen tillsammans med vårt lilla söta fosterbarn gått. Det kanske inte gick sådär jättebra i  början men det gick allt bättre. :) När vi fick lära känna honom så fick vi verkligen se vilken undrbar liten unge han är! Trots all som han gått igenom så är han glad,  han skrattar och är hur artig som helst. Han är otroligt snäll, gillar transformers och bilar och han passar in hos oss perfekt. Studsmattan var en av de bästa sakerna tror jag. När han hoppade på den så riktigt lös ögonen och blev stora som tefat när han skrattade. Transformers leksakerna vi köpte med honom på Viberga (eftersom han inte hade några saker typ med sig)  gladde honom något enormt och han var överlycklig över dem. ^^

Jag hoppas verkligen att han kommer att trivas här. JAg känner att jag verkligen vill lära känna denna underbart trevliga lilla grabb, ett litet charmtroll enligt mig :) Han förtjänar det bästa och vi ska alla ska se till att vi kan uppnå så mycket av "det bästa" som möjligt för honom. Välkommen hem Mc Carter (skriver så tills jag vet hans namn ordentligt :)

Jag vet inte riktigt hur länge han kommer att stanna. Minst en månad, kanske tre. Sedan får vi se om han kommer att stanna hos oss eller ej. Vi får väll se, jag hoppas på det bästa.

Hjältar, vad skulle världen vara utan dem. Det finns så många olika hjältar här i världen. Det finns de där mytomspunna hjältarna i trikåer och slängande mantel. Sedan finns det också de där vardagshjältarna som räddar dig från dörren innan den slår igen efter dig. Jag älskar hjältar, alla slags hjältar. Men de hjältar som jag tycker mest om av alla, det är de där hjältarna som verkligen räddar liv. Hjältarna som kan förvandla någons livsmörker till ett ljust och vackert liv, de hjältar som kan rädda ett brustet hjärta och som vågar stå för vad de känner. De är riktiga hjältar.




Min mamma har många gånger varit en hjälte för mig. Edward, Dean, Sam, Nick, Merlin, Sheppard, Kyle och många fler är också mina hjältar. ( Och de är BARA MINA) Likaså har jag träffat på många vardagshjältar som räddat mig från små olyckor och annat. ^^ Vi träffar hjältar många gånger om dagen.

Vem är din hjälte? :)



Tyckte att den här bilden var så himmla fin :)

Oh :D Jag känner mig som ett litet baarn igen! :) Idag, då jag kom hem, hoppade jag nämligen hopprep. Inte sånt där vanligt tråkigt hopprep utan långhopprep ^^ Måste säga att det är himmla kul! Jag fattar inte att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör X'D Haha, väldigt skojigt :P

Jag känner mig verkligen liiiiten. Jag önskar att jag vore sådär liten som jag var förut. På den tiden då det var okej att leka med dockor, barbiedockor och My Little Ponys. På den tiden när ingen kollade skumt på en för att man lekte Hund eller hade osynliga hästar och då man var gullig och söt när man klädde ut sig till prinsessa. Jag saknar det..

Varför måste vi vara så himmla "vuxna" bara för att vi ser "äldre" ut? Varför kan vi inte bara fortsätta att vara barn? Jaah.. Jag kommer antagligen aldrig att växa upp. Jag kommer nog alltid vara "den där Hanna". Jag tänker hoppa hopprep om jag vill det, vem bryr sig? Bara för att våra "mer utvecklade och intelligentare" hjärnor säger att vi är "vuxna" och att leka är "fel" så slutar vi upp med barnsligheterna. Men jag ska säga vad jag tycker, jag tycker att barns hjärnor är intelligentare än vad vuxna någonsin kommer att bli! Barnen förstår det där med att ha kul. Barnen förstår det där med att livet leker. Barnen förstår att det är okej att ha kul och vara barnslig.

Jag saknar den "problemfria" värld som omfamnade mig som liten. Jag saknar när pappa läste godnattsagor om "Den lilla blå bilen" och mamma som sjöng mig till sömns. Jag saknar magin på julafton och den underbara spänningen dagen innan födelsedagen. Jag saknar när man ligger i sängen med myror i hela kroppen samtidigt som man försöker låtsas sova men egentligen bara ligger och lyssnar efter viskande röster i hallen och som sedan börjar sjunga "Ja må hon leva."



Jag saknar tiden att vara barn, faktiskt. Det är en tid man aldrig mer får uppleva med egna ögon. Men sånt är ju liksom livet :) Man är barn och man åldras. Så eftersom jag är så tacksam över min underbara barndom så tänker jag faktiskt bestämma mig för en sak. Jag tänker vara barn så länge jag kan, och jag tänker ta med mig så mycket erfarenheter som möjligt av min barndom med mig i resten av mitt liv! För barn har förstått det där med att leva. De tänker inte på alla problem som vi bygger upp i vår "vuxna" värld. Barn har kul och barn lever livet.

Vi behöver inte växa upp, vi har alla varit barn och vi kommer att få vara det vare sig vi är 3år, 7år, 10år, 16år, 18år, 40år, 55år 70år eller 98år. Vi är alla barn i hjärtat, så länge vi själva vill. Vi har alla barnasinne.

Så här är min slutsats: Jag är barnet som vägrar att växa upp :) Och det tänker jag vara så länge jag andas.

p.s Någon som vill hoppa hopprep med mig?

Nu är jag tillbaka efter en trevlig liten campingtur med husvagnen. Mamma, jag och syrran stack iväg till Kolmården och campade på campingen "First Camp". Det fanns en massa troll där. Väldigt läskigt :)

Hehe.. Hur som helst så var det en trevlig liten semester. Det är så himmla skönt att bara komma bort från allt ibland. Jag tror att alla skulle må bra av att få sticka iväg på en liten semester då och då. Där kan man glömma alla problem och vardagsblaj, där kan man bara vara sig själv och njuta av nuet. Kanske borde vi alla njuta lite mer av stunden som är just nu. Vi stressar runt som vildsinta ekorrar i en galenskaplig jakt på tillräckligt många ekollon till vintern. Allt måste vara perfekt. Allt måste finnas på plats, det där och det här måste göras. Den personen måste man prata med, den och den tiden ska jag vara här och där. GAH! Det funkar ju liksom inte! Tillsist tappar man kontrollen, tappar ekollonet och springer in i ett träd. Nej jag säger såhär, TA SEMESTER! Åk iväg ett litet tag INNAN du går in i väggen.

Nu tänker ni säkert sähär: "Gå in i väggen, det där är ju vuxen snack. Inte kan någon som jag gå in i väggen. Jag är ju så ung" Men faktum är att vi faktiskt gör det. Kankse inte sådär mycket som vissa vuxna gör. De där som verkligen GÅR in i väggen och typ får läggas in på mentalsjukhus och liknande. Nej det är inte så jag menar. Jag menar bara att även om vi inte bokstavligen går in i väggen och tappar kontrollen så är det nog många som känner sig stressade och illa till mods av olika anledningar.

Så varför inte passa på nu när vi har lov liksom? Jag älskar semester! Det är en problemlös tid för drömmar, vila och friiiiiid. :D Det är mitt tips till alla. Mår du bra eller dåligt, stressad eller inte, kort eller lång, ÅK IVÄG ett tag! :) Ta en stund för dig själv. Hehe.. det där lät som någon reklam X'D

Även om du kankse inte kan åka iväg sätskilt lång eller länge så kan du ju alltid gå ut till skogen bakom höghusen eller ner till sjön 1km bort. En En-dags-semester :) Det funkar bra det med. 

Hehe.. vete sjutton varför jag skrev det här egentligen. Men det känns bra att skriva av sig lite. Bara skriva liksom ^^ Jga älskar ju att skriva. Tror jag ska börja på Boken snart. Min egna bok.